Samtal med Mahamed Hassan, deltagare i Tolgmodellen
Mahamed var en av deltagarna i Tolgmodellen under hösten 2018. Efter att han avslutat sin vistelse i Tolg träffar jag honom hemma i hans vardagsrum. Vi pratar om hans bakgrund, om Tolgmodellen och vad den lett till.
Mahamed är i trettioårsåldern och växte upp i Somalia, Mogadishu. I sitt hemland gick han tre år i skolan, från det att han var 12 år till det att han fyllt 15. Efter det började han jobba i en butik som sålde livsmedel.
Sedan Mahamed kom till Sverige 2010 har han studerat SFI två år och blev på de åren klar med nivå C. Under etableringen hjälpte Arbetsförmedlingen och kommunen till så att han fick en praktikplats på Emmaus. Efter det hade han under cirka ett år arbete på Röda Korset i form av nystartsjobb. Han tyckte det var ett roligt och lärorikt jobb då han bland annat fick åka runt tillsammans med arbetsledaren och hämta grejer hemma hos folk som ville skänka varor till butiken. Mahamed berättar att han tycker att han fick bra hjälp från Arbetsförmedlingen, även om han under perioden hade flera olika handläggare.
Studiebesök ledde till beslut
Våren 2018 fick Mahamed reda på att Tolgmodellen fanns. Projektets kontaktperson på Arbetsförmedlingen tipsade om utbildningen och tyckte att han skulle gå. ”Jag var med på studiebesöket när man fick åka till Tolg och titta och bestämde samma dag att jag ville gå. Jag ville lära mig svenska genom att prata, det var det som lockade mig”, berättar han.
Angående hur veckorna i Tolgmodellen var upplagda och hur schemat såg ut med praktisk svenska, praktik och hälsoträdgård säger Mahamed att alla de olika delarna var viktiga. Han tycker att det var bra att man fick träffa så många svenskar. Det gjorde att han hela tiden upplevde att han lärde sig bättre svenska. Han nämner särskilt att han på sin praktikplats lärde sig alla verktyg och deras namn med hjälp av snickaren Anders.
När jag ber Mahamed välja något som kändes extra viktigt under de tio veckorna lyfter han fram lektionerna om hur man söker jobb. Han tyckte det var viktigt att få lära sig hur man läser en platsannons och vilka egenskaper som kan vara viktiga att lyfta fram. Han tyckte också att det var bra att få lära sig skillnaden mellan tillgängliga jobb och möjliga jobb och hur man lägger upp sin profil på Arbetsförmedlingens sida och gör den synlig. ”Sara var en jättebra lärare” säger han. Han lärde sig också en hel del om det svenska samhället på lektionerna.
Lugnet på landsbygden en fördel
Jag vill veta mer om hur han upplevde att vara ute på landet. Mahamed bor i det lilla samhället Braås, så naturen är inte långt borta. Ändå säger han att det kändes speciellt att komma ut och verka på landsbygden på riktigt. Under Tolgmodellen gjordes bl.a. ett studiebesök på en bondgård. Det var spännande säger han, han hade inte varit på en svensk bondgård tidigare. Hade han haft möjlighet hade han gärna slagit sig ner på landsbygden, och då gärna i Tolg. När jag frågar om det inte fanns något som kändes skrämmande med att ge sig ut på landsbygden ler han och svarar att; ”Nej, men jag är glad att det inte finns björn i södra Sverige”.
I och med Tolgmodellens tanke om att den ska kunna genomföras i andra miljöer frågar jag om det var bra att utbildningen var förlagd till den svenska landsbygden eller om den lika gärna hade kunnat genomföras i till exempel Växjö. Jag förtydligar genom att säga att studiebesök och praktik då hade kunnat göras på exempelvis restauranger eller i butiker och hälsoträdgårdens aktiviteter hade kunnat vara i en park. Mahamed svarar att det var bra att det var på landet. Han upplever människorna som lugnare där och tycker att man därför själv blir lugn.
Jag undrar vad han tyckte om att bli hämtad i bil varje dag och om det hade fungerat lika bra att åka kollektivt om den möjligheten funnits. På det svarar han att det fungerade bra att åka bil, man kunde passa på att vila lite och ibland pratade vi lite svenska på väg till Tolg, säger han. Hade jag fått ta bussen varje dag hade det också fungerat.
Tolgmodellen ledde till anställning
Hösten 2018 då Mahamed deltog i Tolgmodellen hade vi lagt till det vi kallar utslussningsfasen. Denna del inleds i slutet av de tio veckorna och fortskrider sedan en tid efter att deltagarna avslutat själva insatsen. Utslussningen innebär att vi inte släpper deltagarna helt innan vi hjälpt dem vidare i nästa steg mot passande sysselsättning eller åtgärd. I slutet av Mahameds tid i Tolg fick vi kontakt med en praktikplats som skulle kunna vara lämplig för honom. En av lärarna inom Tolgmodellen hade träffat Malte som är produktionschef på Rappgo i Braås. Det är ett företag inom träindustrin och de hade just då rekryteringsbehov.
Med Tolgmodellen i ryggen och med referenser från flera olika personer han mött här kom Mahamed ifråga för en praktik på företaget. För att få reda på vilka möjligheter som fanns för honom bokade vi under utslussningsfasen in ett möte på Arbetsförmedlingen. Närvarade gjorde Mahamed, jag som utslussare från Tolgmodellen och Mahameds handledare Charlotte. Mötet resulterade i att Mahamed skulle få börja med en månads praktik på Rappgo efter att det formella blev klart med företaget. Veckan därpå åkte han tillsammans med mig som utslussare till företaget för intervju och för att få se fabriken.
När vi nu träffas, har det gått drygt tre månader efter intervjun på Rappgo. Han har just fått en tillsvidareanställning där. Mahamed säger att han är glad att ha fått anställning men erkänner att han blev lite besviken för att praktiken blev så lång. Den förlängdes från att ha planerats vara i en månad till att vara i två. Han ville ju ha ett riktigt jobb så fort som möjligt.
Bra att ha någon med sig som kan förklara
Jag vill att Mahamed berättar lite hur han upplevde mötet på Arbetsförmedlingen som föregick praktiken; Mahamed minns att hans handläggare blev glad att han hade praktikplats på gång och att hon tyckte att han hade blivit väldigt bra på svenska sedan de sågs senast. Den gången var också Ishaq som pratar somaliska från Arbetsförmedligen med. Mahamed säger att det kändes bra att en person från Tolgmodellen följde med till mötet även om han klarade språket på egen hand den här gången.
Även under intervjun på Rappgo upplevde Mahamed att det var bra att ha någon med sig som han kände och som kunde förklara lite extra. Han säger att de båda cheferna han fick träffa pratade mycket och framför allt en av dem var lite svår att förstå tyckte han.
Jag frågar hur han tycker att det fungerar på arbetsplatsen nu när han varit där en tid: Mahamed säger att när han var på Rappgo för anställningsintervju och blev visad runt i fabriken tyckte han först att det såg svårt ut. ”Men nu är det ganska lätt” säger han. Han berättar att han står vid två olika maskiner, en som sågar och en som tejpar. ”Nu när jag jobbat över har jag stått vid sågmaskinen”, berättar han.
Han säger att han förstår när hans chef förklarar men att han ibland också får hjälp av Hassan från Somalia med att förstå hur allt fungerar. Hassan har jobbat på företaget i tre år. Innan han började på Rappgo hade han jobbat för ägaren som fastighetsskötare.
Jag undrar såklart hur han underhåller sin svenska då jag märker att den fortfarande är väldigt bra. Svaret är att han pratar med sina chefer och sina svenska kollegor. ”Vi pratar en del i pauserna men mest står vi ju vid våra maskiner med hörselkåporna på” förklarar han. När jag frågar om han gör något mer för att underhålla sin svenska svarar han att han tittar mycket på svensk TV.
Jag undrar om han umgås något med sina arbetskamrater utanför arbetstid. På den frågan svarar han att han inte fått några nya vänner på jobbet. ”Alla är snälla men de är bara kollegor”. När företaget bjöd på julbord hade han alldeles nyligen börjat och han var trött efter hela dagar av jobb. ”Julbordet var vid sex på kvällen och jag skulle upp och jobba tidigt dagen efter också. Jag orkade inte”, säger han.
Har han blivit förvånad över något på företaget? Han funderar en stund och säger sen han att alla har lunchrast samtidigt men alla äter inte i matsalen.
Jag är nyfiken på om han upplever att han haft nytta av svenskundervisningen han fick under Tolgmodellen och frågar om han faktiskt känner igen ämnesspecifika ord eller så. Han skiner upp och säger ”Planka!”
Nu när Mahamed har en riktig lön tjänar han ungefär dubbelt så mycket som under tiden han gått på SFI och när han deltagit i Tolgmodellen. Jag undrar vad han ska göra med pengarna. Mahamed planerar att han ska åka på semester. ”Italien vore fint” tycker han.
Om han skulle ha något annat jobb än det han fått nu, vad skulle han då vilja jobba med undrar jag. Han svarar inte helt oväntat att han gärna skulle jobba som målare och snickare, han vill jobba med händerna. ”Jag vill vara händig”, säger han.
Liisa Kivikas