Samtal med Maja Söderberg, Nybrukarna

Maja Söderberg är odlare i Nybrukarna, men också entreprenör med fokus på hur vi bygger ett hållbart samhälle. Hon har suttit i projektets styrgrupp, hon har varit den som haft ansvar från Nybrukarnas projektägarhorisont och har även varit praktikhandledare och utslussare i deltagaromgångarna. Många roller och därmed många perspektiv att reflektera kring.

Jag ber Maja berätta hur hon tycker att Tolgmodellen fungerat. Efter lite funderande, radar hon upp några faktorer som hon ser att modellen gör och som myndigheter inte kan göra:

1. Deltagarna får möta och lära känna vanliga svenskar – inte bara svenskar i myndighetsroller. De får komma in i svenska hem, få en inblick i hur våra vardagsliv ser ut. De skaffar sig också ett kontaktnät av svenskar, vilket är viktigt inte minst när man söker jobb. Att kunna ringa till en svensk referensperson som känner personen, är trots allt väldigt viktigt för många arbetsgivare.
2. Genom att modellen organiseras så att deltagarna under sin praktikperiod utför sysslor som gagnar lokalsamhället ökar sannolikheten för att invånarna på orten ska vara positiva och välkomnande.
3. Att ha med en del som fokuserar på hälsan är oerhört viktigt. Om man inte har hälsoproblem eller trauman med sig från sitt hemland, så är risken stor att man utvecklar hälsoproblem under tiden som nyanländ. Situationen då är stressande och man har väldigt lite makt över sin egen livssituation.
4. Samhällsorienterande moment är viktiga under etableringen. För personer som kommer från länder som fungerar väldigt annorlunda mot Sverige, behövs det ganska mycket tid för att kunna förstå hur Sverige fungerar.
5. Det sätt att lära sig svenska som har praktiserats i Tolgmodellen tror Maja starkt på. Man behöver tidigt få använda språket och att få träna på att prata i en tillåtande miljö är viktigt.

Tolgmodellen skapar motivation
Maja menar att Tolgmodellen är en motivationshöjare för deltagarna vad gäller att komma in i det svenska samhället. De får en ny känsla, en känsla av makt över sin situation och det blir lättare att ta stegen som behövs för att kunna få ett jobb; såsom att bli bättre på svenska, skaffa sig eller verifiera någon kompetens, eller förbättra sin hälsa genom exempelvis motion. Kontakterna man får under sitt deltagande kan också vara till god hjälp när det handlar om att hitta jobb -eller en praktikplats. Genom modellen har deltagarna kommit mycket närmare arbetsmarknaden. Maja har också noterat att språkutvecklingen är väldigt stor under tiden i Tolgmodellen – inte minst för att man får prata mycket svenska med svenskar.

Byn eller lokalsamhället där Tolgmodellen genomförs får en fin möjlighet att på ett organiserat och bra sätt vara med och välkomna några av de nyanlända som kommit till Sverige, säger Maja. Genom den ambulerande praktikplatsen får bygden hjälp med diverse allmännyttiga sysslor och många bybor får en chans att lära känna nyanlända, byta erfarenheter och lära sig nya saker. Deltagarna, som hittills ofta varit bosatta i städer, skulle i förlängningen kunna bosätta sig i byn eller på annan landsbygd och bidra till dess utveckling. För företag och arbetsgivare i byn kan projektet innebära att man hittar lämpliga personer att anställa i sin verksamhet.

Under tiden med Tolgmodellen har Maja blivit förvånad över många saker som har med etablering att göra.

– Det som mest har förvånat mig är hur byråkratiskt och trögt vårt system och våra myndigheter är. Detta blir som ett systematiskt utnyttjande av makt gentemot individer som redan befinner sig i en utsatt situation.

Maja berättar att hon också insett hur exkluderande söka-jobb-processen är: Annonserna är skrivna på svår svenska, Platsbanken är inte helt lätt att förstå och alla ansökningar (som inte sker via kontakter då) sker idag digitalt, vilket gör det mycket svårt för en person med begränsad datorvana.

Framtidsvisioner
När Maja visionerar om Tolgmodellens framtid, ser hon att den både kan sprida sig nationellt och till andra länder. Hon tror att många platser har möjlighet att göra den till en löpande verksamhet. Modellen är flexibel och kan utvecklas i det oändliga efter rådande förutsättningar på den aktuella platsen. De som arbetar på de olika orterna i framtiden, kan lära av varandra genom en nationell plattform för erfarenhetsutbyte.

– Jag tror också att det finns olika längd på deltagandet och modellen i framtiden. Vissa deltagare passar det bra med 10 veckor, andra kanske behöver en hel termin, eller ett år, påpekar hon.

Om någon vill genomföra Tolgmodellen på en annan plats, vad tycker du att man ska tänka på då, undrar jag?

– Att komma ihåg att alla tre delarna i modellen är lika viktiga. Att utgå från förutsättningarna på sin plats, och anpassa modellen efter dessa. Att tänka i helheter och  att se vinsterna på många nivåer.

Samverkan mellan olika aktörer en nyckel till framgång
Tolgmodellen är en samverkansmodell där olika lokala aktörer samarbetar i genomförandet för att nå bästa resultat. På lång sikt skulle detta kunna uppnås genom att någon myndighet, såsom kommuner eller regioner, upphandlar modellen och att lokala aktörer med koppling till platsen sedan utför, menar Maja. För att en snabb och lyckad integration ska ske, behöver många fler “vanliga” svenskar involveras.

– Idag finns det väldigt få naturliga mötesplatser mellan nyanlända och svenskar. Många kan ha varit i Sverige i många år utan att ha lärt känna svenskar utanför dess yrkesroller. Integration måste ske lokalt, med flexibla system och modeller som välkomnar engagemang. Tolgmodellen skapar på ett organiserat sätt den möjligheten, påpekar hon.

Avslutningsvis ber jag Maja berätta om sin syn på hur etablering av nyanlända sker idag:

– Det fungerar alldeles för dåligt, delvis för att det är så mycket väntetid i processen och i systemet. Men också för att man inte ser till hela människan.

Ingela Eriksson