Samtal med Malte Bohlin, Produktionschef Rappgo

Malte Bohlin är produktionschef på företaget Rappgo i Braås där de jobbar med träförädling. Fabriken ligger mitt i den småländska granskogen och företaget är mån om den lokala förankringen. En av Tolgmodellens deltagare har fått tillsvidareanställning på företaget och är därmed en av 25 anställda.

Malte tycker att det är roligt att ha anställt en nyanländ och att det funkar så bra. En mer pålitlig och lojal medarbetare än Mahamed kan man nog inte hitta , säger han.

Mahamed är punktlig och han har redan hunnit jobba över några gånger när det funnits behov för det, berättar Malte. Han upplevs som nöjd och tacksam. Företaget har sedan tidigare en anställd från Somalia. Det har inte underlättat Mahameds anpassning till arbetet så mycket eftersom alla står vid sin egen maskin, men socialt tror Malte att det kan vara skönt för honom att ha någon på arbetsplatsen med samma modersmål som han själv.

Jag tror att det är viktigt för alla att komma in i en gemenskap så att man inte bara känner sig som ett redskap, påpekar Malte. Företaget arbetar aktivt med att erbjuda kostnadsfria aktiviteter för personalen, men det kan vara svårt med uppslutningen. Industrins dilemma är att folk går till jobbet bara för att tjäna pengar. En utmaning är att få alla att umgås med alla på rasterna.

Referenser viktiga
Under den tid Malte varit anställd på Rappgo har alla nyrekryteringar skett via kontakter. Ofta är det personer som känner någon som redan jobbar på företaget som anställs. Han drar sig till minnes att de en gång annonserade ut en tjänst där man sökte ganska specifika kvalifikationer men att även den gången tillsattes vakansen slutligen via kontakter.

För att få anställning krävs förstås först och främst att företaget har ett rekryteringsbehov, utöver det krävs det även en del flyt och att man har goda referenser. På ett litet företag kan det få stora negativa konsekvenser om man får in fel folk, det kan räcka med att det är en person som inte sköter sitt arbete för att det ska märkas i produktionskedjan och även i personalgruppen säger Malte. När det kommer till att ta emot praktikanter behöver man inte vara fullt lika noggrann, då får man ju möjlighet att testa personen innan det går vidare till en anställning. Men även praktikanter behöver ange referenser, Malte berättar att de råkat ut för praktikanter som misskött sig och att det blir till ett störningsmoment. ”Man vill att alla i produktionen ska tillföra något, det viktiga är att man har intresset, då brukar det bli bra.”

Förutsättningar för anställning
Jag frågar Malte om han upplevde det som en fördel att en av oss från Tolgmodellen följde med vid Mahameds anställningsintervju? Han svarar att annars hade det nog inte blivit någon anställning. Det var viktigt att få rekommendationer från Mahameds tid i Tolg och att en av oss var med vid första mötet så att rätt information nådde fram från båda håll. Det hade varit svårt med språket annars.

En annan förutsättning för att det i just det här fallet skulle bli en anställning var att det gick att ordna så att anställningen inleddes med en praktikperiod som sedan, om allt fungerade bra, skulle övergå i nystartsjobb. Utan den för företaget förmånligare anställningsformen hade det inte funnits utrymme i budgeten. Det tar avsevärt mycket längre tid för personer som inte behärskar svenskan så bra att komma in i produktionen och behärska de mer avancerade maskinerna.

Inga särskilda anpassningar har gjorts
Jag undrar hur företaget gjort för att få Mahamed att så snart som möjligt komma in i arbetsuppgifterna på jobbet. Malte svarar att han till största delen fått klara sig själv. Han fick lära sig en av de enklare maskinerna där han sedan fick börja arbeta.

Som svar på frågan om företaget behövt göra några särskilda anpassningar i och med att man anställt personer med en annan kulturell och religiös bakgrund skrattar Malte till och berättar att han klivit rakt in i bönestunden vid ett tillfälle. Somalierna på arbetsplatsen ber, men de sköter det på rasterna och det går inte ut över arbetet. Det finns gott om omklädningsrum i fabriken och det har blivit så att ett av dem används för att be i. Några anställda fastar under ramadan, men det är heller ingenting som märks i produktionen.

Språket viktigt även inom industrin
Det finns en allmän uppfattning om att det inte är så viktigt att man kan språket inom industrin. Det stämmer bara till viss del. Trots relativt monotona arbetsuppgifter behövs en hel del språklig förståelse för att greppa jobbet. De mer avancerade maskinerna kräver ett ännu starkare språk. Alla instruktioner ges via displayer och de är helt och hållet på svenska. Förstår man inte dem kan det bli farligt att handha maskinen. Nackdelen med industrin är att det inte ges många tillfällen att prata, så svenskan utvecklas inte så mycket. I en produktion är det också en utmaning att frigöra tid för att hinna lära medarbetare nya maskiner. Särskilt om man inte har språket med sig.

Utöver de två somalierna arbetar det tre personer från Bosnien på Rappgo, i övrigt består personalen så vitt Malte vet av infödda svenskar och mest är det män. För företaget på lång sikt tror Malte att det kan vara en fördel att vara en mer blandad personalgrupp, både vad gäller etnicitet och kön. För samhället Braås anser han att det skickar viktiga signaler till andra nyanlända när ett lokalt företag anställer en ung person som inte varit i Sverige så länge. Det är bra att visa att det finns möjligheter till jobb, avslutar han.

Liisa Kivikas