Samtal med Amina Mohamed Kahiye, deltagare Tolgmodellen
Jag träffar Amina några månader efter det att hon avslutat sina tio veckor inom Tolgmodellen. Hon har bjudit hem mig till sin lägenhet i Braås där hon bor tillsammans med två av sina barn och två barnbarn. Det är ramadan, den muslimska fastemånaden, så endast de två små barnen äter innan solen gått ner. Till mig har det ändå dukats fram ett dignande fat med bullar och kakor och Amina bjuder mig på somaliskt te.
Amina är född och uppväxt i Somalia, men efter att hon gift sig flyttade hon tillsammans med sin man till Etiopien där barnen sedan föddes. Amina var ung när hon gifte sig och fick barn och hon har ingen skolbakgrund från sitt hemland Somalia eller Etiopien. Hon inte heller någon arbetslivserfarenhet i form av någon anställning. Hon har behövts hemma för att ta hand om barnen. En av döttrarna bor nu med pappan i USA, de andra barnen följde med Amina till Sverige.
Innan Amina kom till Sverige hade hon endast bott i större städer. ”Landsbygden hade jag bara upplevt från bussen” säger hon. Ändå kändes Tolgmodellen helt rätt för henne då hon fick höra talas om den via arbetsförmedlingen i Växjö. Det var Tolgmodellens kontaktperson på Arbetsförmedlingen som tyckte att Amina skulle följa med på studiebesök till Tolg för att få veta mer om modellen. Upplägget med en tydligt praktiskt inriktad språkträning och inslaget av arbetsplatspraktik lockade Amina. Efter besöket i byn kände hon sig säker på att hon ville delta i de tio veckornas utbildning.
Hon hade aldrig tidigare haft möjlighet att vara på praktik eftersom hon varit ensamstående med små barn. Nu såg hon fram emot att få träffa svenskar och att få lära sig språket på ett annat sätt än det den traditionella SFI-undervisningen erbjöd. Det var just det praktiska upplägget som lockade henne.
Jag undrar om hon upplevde något som skrämmande med att ge sig ut på landet, men hon bara skrattar och säger att allt var bra, hon tyckte om allting!
Amina fick under sina tio veckor praktisera hos Nybrukarna i deras grönsaksodlingar två eftermiddagar i veckan. Där fick hon hjälpa till med alla förekommande sysslor så som rensning av ogräs, vattning och att markbereda. Själv upplevde hon att hon var särskilt bra på att skörda och packa påsarna med grönsaker som skulle levereras till odlingarnas andelsägare varje vecka.
På frågan om hon upplevde något som särskilt viktigt under de tio veckorna i Tolg svarar hon genom att skaka på huvudet, ”Nej, nej, allt var bra, allt var viktigt!” Hon menar att hälsoträdgården, praktiken och lektionerna alla var inslag som behövdes för att det skulle bli så bra som det var. ”Det var bra att träffa så mycket svenskar och alla var så snälla” ler hon.
Tolgmodellens sista omgång följdes av något vi valt att kalla utslussning. Det innebär att varje deltagare har en person från projektet som är med och stöttar för att underlätta i nästa steg. Kort efter att Amina avslutat sina veckor i Tolg fick hon via sin utslussare kontakt med en större matbutik inne i Växjö. Med fina referenser från Nybrukarna och övriga aktörer inom modellen kunde Amina vara intressant att ha som praktikant. Utslussaren från Tolgmodellen följde med Amina på intervjun för att introducera och hjälpa till med det språkliga. Butikens personalansvariga som närvarade vid intervjun var positivt inställd och ville gå vidare och involvera arbetsförmedlingen.
Jag frågar Amina om hon känt sig nervös inför intervjun men hon säger att det var hon inte, ”går det så går det” hade hon tänkt. Men hon uppskattade att det följde med en representant från Tolgmodellen som kände henne och som kunde intyga hennes kunskaper.
Efter intervjun följde en lång väntan utan att hon fick höra något. Senare fick hon veta av sin utslussare att arbetsförmedlingen inte beviljade henne praktik, varför förstod hon aldrig riktigt.
Nu när jag träffar Amina i lägenheten i Braås, önskar hon fortfarande att hon ska få en praktikplats och såklart drömmer hon om att få ett riktigt jobb i framtiden. Nu går hon på SFI och den lärare hon har förklarar på arabiska medan han skriver på svenska på tavlan säger hon. Efter skoldagen är man sedan ensam med sina läroböcker och skrivuppgifter. Amina önskar att det pratades svenska under lektionerna. Hon har gått på SFI tidigare och då har det varit bättre säger hon, nu går hon dit för att hon inte får några pengar annars.
”Det talade språket är viktigt, man måste höra svenska och inte bara läsa och skriva” säger hon. Hon försöker titta på svensk TV för att höra mer av språket. Helst av allt skulle hon vilja jobba med barn, hjälpa människor i deras hem med städning eller följa med äldre på promenader och kanske handla. Hon framhåller också att hon trivdes väldigt bra hos Nybrukarna med att plocka grönsaker. Vi kramar om varandra innan jag går och jag undrar åter igen hur många kompetenta och arbetsvilliga människor det finns som ännu inte hittat sitt sammanhang.
Liisa Kivikas
