Tolgmodellen fortsätter

Samtal med Adela Sejdija

När jag träffar Adela är pilotomgångarna av Tolgmodellen sedan länge avslutade och vi har vår intensiva period med sammanställning och utvärdering bakom oss. Höstlöven ligger blöta och klistrade mot marken och dagarna börjar kännas korta. Jag och Adela ses inne i ett mötesrum på Araby Park Arena, en knutpunkt och viktig plats för människor i det mångkulturella området Araby i Växjö. 

Jag vet att Adela jobbat mycket med frågor som har med integration att göra och jag frågar henne vad det beror på, det där med att kulturmöten lockar henne så. Hon svarar att det nog grundar sig i hennes egen bakgrund som i sin helhet består av kulturresor och möten. Redan inom den lilla familj hon växte upp i fanns det olika nationaliteter, trosuppfattningar och språk. Hon har i sina föräldrar på nära håll sett hur det är för vuxna människor att hamna i ett för dem helt nytt land med en kultur som skiljer sig från det man är van vid. Att möta nya kulturer som ung är lättare.

Adela är född i Kroatien men fick när hon var barn fly p.g.a. kriget tillsammans med sin familj till Kosovo och vidare till Tyskland. Familjen blev inte beviljad asyl i Tyskland utan tvingades vidare och hamnade i USA, Adela var då 14 år. Att hon nu bor i Sverige beror på kärleken. Hon lever tillsammans med en man som också han flydde undan Balkankriget. De kände varandra som barn och fick kontakt igen som vuxna och Adela flyttade till Sverige där han bosatt sig.

Livet har gjort att Adela tidigt engagerat sig aktivt i att hjälpa människor vilka liksom hon själv har flyktingbakgrund. Under sin tid i USA började hon jobba som volontär och hjälpa flyktingar från Balkan med asylärenden. Hon valde senare att utbilda sig inom sociologi och antropologi.

Efter det att Adela kommit till Sverige har hon fortsatt att engagera sig ideellt genom bl.a. Röda Korset. Hon har också läst det internationella programmet ”Peace and Development Work, Master Programme” vid Linnéuniversitetet vilket passade väl in i Adelas tankar och där undervisningen bedrevs på engelska. Jag förstår att Adela är begåvad med ett fantastiskt språköra, med Kroatiska som modersmål talar hon klingande svenska men kodar ibland över och använder sig av amerikanskan när hon inte tillräckligt snabbt hittar de ord hon söker. 

Jag undrar om hon hittat andra former för sitt integrationsarbete nu efter utbildningarna och när hon själv kommit väl in i det svenska samhället. 

Eftersom Adela själv bor i Araby och har lärt känna många kvinnor i området ville hon starta ett projekt där kvinnorna kan träffas med sina barn, leka, prata svenska och samtidig få lite mer information om samhället. Människor i hennes närhet tipsade henne om att det kanske kunde löna sig att göra verksamheten i cirkelform med ett studieförbund i ryggen och idén växte. Frank och Aref på Studiefrämjandet Småland-Gotland kom och hjälpte till och senare blev Adela en av deras anställda. 

Det var också via Frank som Adela först fick reda på att Tolgmodellen fanns. Hon blev nyfiken och tanken på att starta en Tolgmodell i Araby började spira. Det som lockade och kändes nytt i modellen var helhetssynen med de tre delarna; arbetsplatspraktik, praktisk svenska och hälsoträdgård. Adela som har blivit något av en kvinnokämpe i området Araby tror att just det upplägget kommer att passa väldigt bra för de kvinnor hon dagligen möter. Ofta har de liten – eller saknar helt – arbetslivserfarenhet. Många av dem har småbarn och blir lätt fast i hemmet och i närområdet. För dem skulle arbetspraktiken kunna vara en väg ut. Ofta behöver de här kvinnorna språkträning i form av att prata mer svenska snarare än att sitta och studera. Att undervisningen bedrivs i små grupper ser hon som något mycket positivt.

Hälsoträdgårdsdelen ser hon även det som ett viktigt inslag då hon tror att det finns ett behov av att komma i nya sammanhang utan krav på prestation. Adela tror på att det är viktigt att man tillåts att möta sig själv, reflektera ostört och träffa andra människor i samma situation som man själv men i en annan miljö än där man annars ses. 

Adela planerar att anpassa modellen efter dess tänkta målgrupp genom att driva insatsen under fler antal veckor än vad som gjordes under pilotomgångarna och istället ha kortare dagar. Detta för att underlätta för just kvinnor med småbarn.

Hon kommer att lägga in sådant hon tror kommer att främja den specifika målgruppen. För att göra kvinnorna friare och mer mobila kommer cykling att vara ett inslag i modellen. Att cykla är inte självklart i alla kulturer och många har inte fått möjlighet att prova. Kan man cykla kan man också ta sig över nästan hela stan. Datakunskap kommer också att finnas på schemat. 

Adela berättar att hon har ett aktivt idéutbyte med Frank och att hon känner sig fri att kontakta oss som drev pilotprojektet med frågor och funderingar. Den största utmaningen säger hon är just nu att hitta finansiärer. Att hitta deltagare kommer inte att vara något problem skrattar hon – jag har kontakter så det fyller minst en omgång här i området.

Adela säger att hennes förhoppning och förväntan är att kvinnorna genom Tolgmodellen Araby ska få verktyg som kan underlätta för dem att ta till sig mer av den information och kunskap de behöver för att självständigt navigera i det svenska samhället. De är alla starka kvinnor som vill och kan så mycket. Adela säger att hon fått intrycket att många tror att många av de nyanlända kvinnorna är svaga och helst bara vill vara hemma.

 Hon vill ge kvinnorna möjlighet att visa fler vad de kan, hur bra de är och vilka styrkor de faktiskt besitter.

Vilka de ingående aktörerna blir i Tolgmodellen Araby är inte helt bestämt men några namn är klara; Adela kommer att vara projektledare och ett annat självklart namn är Sofia på 4H-gården och så Frank på Studiefrämjandet Småland-Gotland.

Vi kommer snart att ansöka om en förstudie där frågeställningen blir hur det skulle fungera att bedriva modellen på en 4H-gård, avslutar Adela. Sen måste hon skynda vidare för att hålla i ett språkkafé.

Liisa Kivikas