“Tolgmodellen kan bryta passiviseringen”

– Samtal med arbetsterapeut Pernilla Sporre om hälsa, integration och Tolgmodellen

Pernilla arbetar sedan 29 år tillbaka som arbetsterapeut. Idag arbetar hon deltid på Region Kronoberg. Parallellt driver det egna företaget Aktivitetsbalans för dig. Hon har suttit i genomförandeprojektets styrgrupp, men också jobbat tillsammans med deltagarna under ½ dag utifrån sin kompetens som arbetsterapeut. Vi träffas hemma i hennes vardagsrum, där hon snart påpekar att min arbetsställning är usel och förser mig med en knäkudde att ställa datorn på.

Att se till hela människan som vi försöker göra i Tolgmodellen – varför är det viktigt ur hälsoaspekt? frågar jag Pernilla.

– För att nå goda resultat är det alltid en nödvändighet att se till hela människan. Alla är vi människor på väg genom livet, svarar hon. Hälsan, både den fysiska och den mentala, är ju på många sätt kopplat till arbetet. Har man problem med hälsan begränsar det ju exempelvis ens arbetsförmåga, förklarar hon vidare.

Att komma utomhus på nordliga breddgrader

En viktig hälsoåtgärd för många nyanlända som kommer till våra breddgrader, är att guida dem till att komma utomhus. Vi behöver berätta och visa att vår natur och vår skog är ofarlig samt hur man ska klä sig för att inte frysa i kylan. Ett tips, som jag också vet att ni har arbetat med i hälsoträdgården, är att försöka hitta likheter mellan naturen här och naturen i hemlandet. Genom att fokusera på likheterna istället för på olikheterna kan man överbrygga en hel del. Det är samma sak som med oss människor. När man väl lär känna varandra, inser man ju snabbt att likheterna är betydligt större än olikheterna.

Men det behövs också en hälsoutbildning, fortsätter hon. Kommer man från ett land där man fått lära sig att skydda sig från solen, behöver man nu få kunskap om att det i Sverige är viktigt att få så mycket ljus som möjligt, särskilt på vinterhalvåret. D-vitaminbrist är en stor hälsorisk, inte minst för dem som täcker sig. Några kommer kanske från en miljö där man som kvinna mestadels har vistats i hemmet och då behöver man kunskaper om vikten av att komma ut och röra på sig. Andra har kanske haft en livsstil i sitt hemland där motion har varit en del av vardagen. De behöver kanske istället guidning i hur man kan få till motionen här i Sverige, inte minst under den kalla årstiden. Det är viktigt att bemöta varje person individuellt.

Systemfel leder till passivisering

För att integrationen ska lyckas får vi inte glömma bort eller negligera hälsoperspektivet, poängterar Pernilla. Det finns ett par stora systemfel i Sverige som får mycket negativa konsekvenser både på integrationen och på individernas välmående, menar Pernilla. Ett problem är att systemen i sig är passiviserande. Individerna ges inte makt över sin egen situation och sin egen förändringsprocess. När man befinner sig i vänteläge är det väldigt lätt att bli passiv. Sådana passiviserande väntelägen finns t.ex. under asylprocessen: man väntar på besked och på många asylboenden finns exempelvis inte ens möjlighet att själv laga sin och sin familjs mat, utan man är hänvisad till en matsal. Det är förödande för både den mentala och fysiska hälsan.

Även efter man har fått sitt uppehållstillstånd uppstår många väntelägen. Man väntar på möte med sin arbetsförmedlare, man väntar på att får börja SFI o.s.v. Man har inte makt att själv ta nästa steg, utan måste vänta på en en åtgärd från en myndighetsperson.

Ett annat stort systemfel som finns hos många av våra myndigheter, menar Pernilla och exemplifierar med Försäkringskassan, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen – är att de samtliga ställer oerhört höga krav på individerna. Men själva sköter de inte sin del enligt samma höga standard som de kräver av sina klienter.

Tolgmodellen kan bryta passiviseringen

Ur hälsoperspektiv är det är viktigt att den aktiva delen av etableringen börjar så snabbt som möjligt och i den delen är det viktigt att människor har makt över sin egen process, säger Pernilla. Vi skulle behöva hitta system som aktiverar individernas egen etableringsprocess och som gör dem drivande i den. En fördel med Tolgmodellen är ju att man deltar aktivt och inte bara sitter i skolbänken. Ur hälsoperspektiv tror jag det är en jättevinst, säger Pernilla. Ju mer reell miljö, desto bättre, fortsätter hon. Och även för språkutvecklingen är det såklart viktigt att tidigt få komma ut och börja använda svenskan på riktigt.

De största styrkorna med Tolgmodellen tycker Pernilla är att de ger deltagarna viljan att komma vidare i det svenska samhället, att delta och att utvecklas som människor. Modellen verkar också kunna bryta passiviseringen, i projektet har vi sett att individer vars etableringsprocess har avstannat har fått kraft och motivation att sätta igång den igen. De har plötsligt satt upp egna mål att sträva efter och fått kontakter som kan hjälpa dem när hinder uppstår längs vägen.

För att kunna fortsätta arbeta med Tolgmodellen tycker hon att det är viktigt att modellen inte är beroende av hur, eller om, arbetsförmedlingen fungerar eller ej. Mycket av problemen som uppstått under projektet har varit relaterade till just det att arbetsförmedlingen inte fått till sina delar. T.ex. att Arbetsförmedlingen inte har lyckats fylla alla platserna är ju riktigt dåligt, säger hon. Likaså har väntetiden till ett möte med arbetsförmedlaren efter avslutad tid i Tolg varit väldigt lång för vissa deltagare. Då riskerar man att återigen passiviseras istället för att ta nästa steg i sin etableringsprocess. Men – jag tycker modellen är väldigt bra uppbyggd och den har fungerat jättebra för dem som deltagit, avslutar Pernilla.

 

Skribent: Maja Söderberg