Under båda Tolgmodellens pilotomgångar har Tobias Gideonsson varit praktikhandledare. Han driver till vardags sitt lantbruksföretag TKG Jordbruk och det är också där som flera deltagare prövat på att praktisera. För att få en inblick i hur det kan gå till att vara praktikhandledare i Tolgmodellen, berättar Tobias här om sina erfarenheter:

Praktikplatsen
Praktiken har utförts två eftermiddagar per vecka, tre timmar åt gången. Varje praktikplats har varit beredd på att ta emot flera deltagare åt gången. Hos mig har det inneburit två deltagare per omgång. Alla deltagare har haft en ordinarie praktikplats, men det hände också under båda omgångarna att de testade att vara på varandras praktikplatser.

Den praktikplats jag erbjudit är ett blandat jordbruk i typisk småländsk stil: Djurhållning, växtodling, naturvård och kringverksamhet med maskinkörning och maskinhandel. I verksamheten finns nötkreatur för vården av naturbetesmarker. Växtodling går till stor del åt till foderproduktion för gårdens djur, men en del foder går till försäljning. Gården har en mindre andel experimentell odling med specialgrödor och odlingstekniker, såsom industrihampa och täckodling av grönsaker. I verksamheten renoveras, köps och säljs en del lantbruksmaskiner.

 

Syfte med praktiken
Syftet med deltagarnas praktik har varit att bedöma deras arbetsförmåga samtidigt som de fått en orientering i hur olika verksamheter på landsbygden kan se ut och fungera. Själva upplevelsen av att visa sin förmåga, testa olika arbetsmoment och umgås med svenskar på arbetsplatsen skulle också ge ett samhällsorienterande inslag. En förhoppning var också att praktiken skulle ge individuell utveckling och förhoppningsvis hjälpa individerna att integreras i det svenska samhället.

 

Val av metoder
För att få till en lyckad praktik för deltagarna har jag utformat både arbetsmoment och kringliggande tillvägagångssätt utifrån syftet med praktiken men även lämnat en ordentlig marginal för individernas egna förutsättningar. Jag har även haft som egen målsättning att deltagarna ska få se så många arbetsmoment och delar av företaget som möjligt. För mig har det också varit viktigt att deltagarna ska ha roligt under praktiken.

Deltagare för projektet utsågs av Arbetsförmedlingen. Vi som praktikhandledare har jobbat med ganska knapp information om individernas praktiska erfarenheter innan praktikperiodens start, vilket gjort att de planer man gjort innan projektstart behövde ha ett ordentligt spelrum.

I båda praktikomgångarna har deltagarnas språknivå i svenska varit knappa. Språkkunskaperna tillät utbyte av artighetsfraser och samtal om enklare företeelser. Att ge arbetsinstruktioner i flera steg utan att åstadkomma stor förvirring eller ens få fram budskapet var däremot svårare. Detta var svårt att förutse innan första omgångens genomförande. Till andra omgången kunde jag ta lärdom av erfarenheten sedan tidigare och utforma praktiken utifrån dessa premisser.

Innan praktikperiodens start har jag analyserat vilka delar av verksamheten som kan brytas ned till hanterbara arbetsuppgifter med följande kriterier i åtanke;

  • Arbetsmomentet ska representera något som hör den faktiska verksamheten till. Det ska alltså inte vara helt påhittat utan snarare vara något som gör nytta för verksamheten och för deltagarna som ett exempel på vad de kan stöta på i branschen.
  • Arbetsmomentet ska inte utgöra en oförsvarligt stor risk för varken deltagarna eller mig som handledare.
  • Arbetsmomentet ska vara möjligt att dela upp i olika nivåer beroende på deltagarnas erfarenhet, skicklighet och fysiska kondition.
  • Arbetsmomentet ska vara ekonomiskt försvarbart, jag ska som småföretagare inte riskera att äventyra verksamhetens ekonomi ifall något i momentet går snett.

Efter att jag valt ut ett antal möjliga arbetsmoment har jag lagt upp en grov planering för när under praktikens tio veckor momenten skulle kunna genomföras. I en verksamhet som denna är många moment kopplade till varandra och måste på så vis kanske göras i en viss ordning. Man kan till exempel inte måla om en maskin innan den är tvättad och rensad från rost. Många moment är även beroende av vädret, vilket också gör att schemat bör ha en viss flexibilitet. Jag har arbetat så att jag generellt har ett alternativt arbetsmoment i reserv ifall väder eller andra omständigheter skulle uppstå. Detta är också att rekommendera ifall ett moment tar kortare tid än beräknat.

 

Praktikhandledning
Att handleda praktikanter på mitt lantbruk har varit en spännande och givande upplevelse, dock inte utan möda och svårigheter. Detta har varit en skön blandning av frustration och skratt o skoj! Jag har aktivt valt att hålla en professionell inställning i min handledarroll samtidigt som jag har haft för avsikt att vara en ödmjuk och öppensinnad medmänniska. Jag har varje gång varit en aktiv deltagare i momenten som deltagarna utför. Detta både på grund av av min generella inställning nämnd ovan, men också för att det varit nödvändigt.

Jag har varje gång presenterat kort vad vi ska göra och sedan visat praktiskt vad som ska utföras. Har arbetsmomentet haft flera delmoment har jag inte lagt stor vikt vid helheten innan momentet, utan tagit nästa moment när det varit dess tur. Detta för att inte förvirra deltagarna utan istället skapa fokus på vad som ska göras här och nu. När hela arbetsmomentet har utförts är det lättare att förklara för deltagarna varför vi gjorde delmomenten och i de flesta fall blir detta mycket tydligt att se utan större förklaring. Detta på grund av att vi nu ser helheten/produkten av vårt arbete framför oss. Jag rekommenderar detta arbetssätt när man har deltagare med knappa kunskaper i det svenska språket. Missförstånd uppstår annars lätt och skapar merarbete, förvirring och tar massa dyrbar tid.

Jag har generellt sett lagt ribban för resultatet av deltagarnas arbete på en nivå lite under vad jag skulle gjort om jag utförde momentet själv. De flesta saker vi gjort på praktiken hade deltagarna aldrig stött på i sitt tidigare yrkesliv. Detta medför att man måste ha en flexibilitet i målen av vad de ska kunna utföra. Jag anser att i många av momenten så är inte resultatet det högst prioriterade utan att momentet är lärorikt, roligt och ger deltagarna självförtroende att fortsätta.

Under momentens gång har jag varit flexibel i att byta tillvägagångsätt om jag har sett att deltagarna haft svårt att utföra uppgifterna eller om materialet vi arbetar med inte fungerar etc. Jag anser att det är bättre att bryta och testa ett oprövat tillvägagångssätt än att fortsätta med tvivelaktigt resultat, då detta också är en stor del i att vara självverksam lantbrukare och egenföretagare på landsbygden. Det ger också deltagarna en inblick i problemlösningar i praktiken.

I mitt bemötande har jag från första stund varit öppen och välkomnande och försökt vara lyhörd för vilken nivå som deltagarna vill lägga vårt umgänge på. Det är förmodligen att föredra att vara förberedd på att människor från andra kulturer kan ha en annan inställning till auktoriteter, könsroller, arbetsuppdelning med mera. Jag har valt att ha en ödmjuk och kamratlig inställning som utgångsläge, och sedan utvärderat om det finns behov av en hårdare ton för att få fram vissa budskap eller bemöta otrevliga tongångar. Jag har upplevt att alla deltagare varit vänliga, öppna och trevliga, både mot mig och övriga deltagare och det har inte funnits behov av några allvarligare diskussioner eller konfrontationer.

 

Exempel på aktiviteter under praktiken
Jag har som sagt utformat uppgifterna utifrån verkliga behov och sysslor i verksamheten och modifierat dem för att passa deltagarnas förmågor och erfarenhetsnivå. Här kommer några exempel:

  • Röjning av sly i betesmark:  En betydande del av verksamheten består i att bedriva landskapsvård genom att sköta naturbetesmarker med både manuell skötsel och hävd genom betesdjur. För att hindra sly att ta sig in i betesmarkerna måste man ibland hugga undan sådant som djuren inte ätit upp. Vi testade under detta moment ett antal olika manuella verktyg såsom grensåg, stor och liten sekatör och olika buskkninvar. Under dessa tillfällen pratade vi också om olika trädslag och naturen i allmänhet.
  • Restaurering av lantbruksmaskiner : En gren i verksamheten är att köpa och sälja lantbruksmaskiner, och då även restaurera dem däremellan. Uppgiften i detta moment gick ut på att demontera en vagn för att sedan rostskydda och lacka om den. Här fick praktikanterna testa olika verktyg och även testa att själva välja vilka verktyg de ansåg lämpliga för uppgiften.

  • Underhåll av lantbruksmaskiner: På en gård med maskiner är det viktigt att försöka hålla dem iordning för att undvika onödig värdeminskning, haverier och allmänt krångel. I detta moment fick praktikanterna tvätta maskiner, testa trycklyft och högtryckstvätt med mera.
  • Körning med traktor: Traktorn är verksamhetens enskilt viktigaste verktyg, utan den fungerar inte en verksamhet som denna.
  • Gräsröjning med trimmer: Att hålla gräset runt byggnaderna i trim och att hålla gräset från elstängslet är en del av sommarens sysslor, liksom att röjsågen/motortrimmern är ett vanligt verktyg på en gård.
  • Byggnadsunderhåll: Att jobba på en gård i Småland utan att få vara med om rödfärgning är nästan ofrånkomligt, därför testade vi detta också.
  • Stängsling: På en gård med djur är stängsling ett återkommande moment, både underhåll av befintliga och uppsättning av nya.
  • Rensning av utsäde: Odlar man egen spannmål är det vanligt att man använder en del till eget utsäde nästa år. Därför fick praktikanterna testa att rensa vete från ogräs inför lagringen till nästkommande säsong. Detta moment var ett tillfälle när jag fick tänka om hur vi skulle utföra uppgiften utifrån deltagarnas fysiska förmåga.  Spannmål är tungt, och att ösa med spade och t.ex. hålla i rensgallret för hand hade varit för tungt för deltagarna. Därför byggde jag olika bord i bra höjd och ett rensgaller som hängde i taket, vilket gjorde att uppgiften gick bra att utföra för praktikanterna.
  • Trädgårdsarbete: Trädgården är en del av gården och i detta moment var det bärplockning och skörd av solrosor som praktikanterna fick vara med på.

Bemötande, könsroller, uppmuntran
I utförandet av arbetsuppgifterna har jag försökt att vara tydlig med vilket resultat jag förväntar mig samt varit noga med att ge beröm när uppgifterna utförs, inte bara när vi varit färdiga utan under hela momentet. Det har fallit sig som ett naturligt sätt att visa att deltagarna är på rätt spår och att de gör rätt, liksom att det blir peppande både för mig och dem. Nackdelen är väl att det inte är på så många arbetsplatser som de kommer ha arbetsledare som berömmer dem hela vägen, men jag tänker att det överväger att de i början av en ny yrkesroll får pepp och stöd i att hitta vilja och mod att utföra arbetsmomenten.


En relevant aspekt är synen på könsroller, uppdelning av manliga och kvinnliga arbetsuppgifter, samarbete mellan könen på arbetsplatsen och så vidare. Av mina ordinarie praktikanter hade jag hösten 2018 en man och en kvinna. Eftersom att jag på förhand fått information om att båda var aktivt utövande muslimer var jag förberedd på att det skulle kunna uppstå meningsskiljaktigheter kring könsrollerna. Det framgick dock snabbt att kvinnan var auktoritär, öppen för diskussion och allmänt världsvan. Att behandla dem som jämlikar inom ramen för praktiken var inte något som orsakade problem. Jag kan dock ana att männen i praktikgruppen kunde pika kvinnan och försöka att göra sig lite roliga över hennes sätt att vara och agera, men dessa diskussioner fördes på deras modersmål och jag hade svårt att förstå innebörden i diskussionerna. Med vetskapen om att hon hade nog med skinn på näsan för att ge svar på tal så la jag inte mig i dessa diskussioner utan la mitt krut på att ge henne samma förutsättningar att utföra praktiken. Förutom att kvinnan inte hälsade på mig genom att ta i hand första tillfället utan utförde en vad jag antar är en mer traditionell muslimsk hälsing mellan män och kvinnor, var det inte några skillnader i beteende och bemötande mellan män och kvinnor i gruppen.

En tendens som vi snabbt fick erfara var att kvinnan (som hade vissa fysiska nedsättningar) inte sa till mig när hon fick ont under utförandet av praktiska uppgifter. Om detta berodde på att jag var hennes ”arbetsgivare” eller att jag var man vet vi inte. Kvinnan pratade dock mer öppet med de andra kvinnorna i projektet kring detta och vi kunde på så vis få vetskap om problematiken och agera därefter.

Under ett tillfälle fick jag också handleda en annan kvinna inom projektet. Dagen till ära fick praktikdeltagarna testa att köra traktor. Jag sa från början att alla skulle prova och männen i gruppen var ivriga. Jag märkte att kvinnan både ville och inte ville prova, men när alla utom hon hade testat så insisterade jag på att hon också skulle prova. Det är ett av sådana tillfällen som gör det härligt att vara med i ett projekt som detta, att ge en kvinna som inte har körkort och inte heller fått tillfälle att testa att köra något annat fordon i sitt liv. Efter en kort introduktion kör hon en hyfsat högteknologisk lantbruksmaskin hyfsat bra och säkert för att vara första första gången, och minst lika bra som de mer självsäkra männen. Att se uppspeltheten och stoltheten var en härlig upplevelse!

Ska man se lite mer ur ett lärandeperspektiv på själva traktorkörningen så hade männen en tendens att fortare vilja trycka på gasen, medan kvinnorna la mer fokus på detaljer, växling och att köra mer korrekt. Generellt lärde sig kvinnorna snabbare att köra hyfsat korrekt och min ordinarie kvinnliga praktikant hade för övrigt en anmärkningsvärd snabb inlärning på körningen och kunde efter bara några tillfällen klara av att köra självständigt i enkla uppgifter.

 

Religion på arbetsplatsen
Under projektperioden hösten 2018 var såväl ordinarie och inhoppande deltagare aktivt utövande muslimer. Jag har låtit deltagarna ta den tid de önskat till religionsutövning på arbetstiden vilket varit cirka 15 minuter per eftermiddag. Dock har religionsutövningen vissa gånger tagit upp emot 30-40 minuter, vilket är en stor del av arbetspasset. Det kräver reflektion kring hur detta ska fungera i det faktiska arbetslivet. Jag som egenföretagare skulle antagligen inte kunna godta att en anställd tillbringade 30 minuter per arbetspass för religionsutövning utan att i så fall förlänga hela arbetstiden. Det är möjligt att man skulle forskat mer i hur vi faktiskt ska ställa oss till religionsutövning på arbetsplatsen. Detta är frågor som både är viktiga för oss som arbetsgivare och för deltagarna att förhålla sig till som arbetstagare.

 

Reflektion om tidsupplägg
Praktikanterna har som sagt varit hos mig två eftermiddagar i veckan. Med detta upplägg finns flera fördelar och nackdelar. Nackdelarna är att flera av arbetsuppgifterna kräver förberedelse av mig som handledare och förberedelsetiden blir då större andel av arbetstiden än om deltagarna skulle varit en heldag i veckan. Likaså påverkas ställtiden för praktikanterna: att ta sig till praktikplatsen, byta om, komma igång med en uppgift med mera. Detta hade halverats vid ett heldagsupplägg.

Å andra sidan kan själva ställtiden vara en bra träning för deltagarna: att komma på plats, ha rätt kläder och utrustning på sig är också en viktig del av arbetslivet. Jag har upplevt att dessa rutiner i vissa fall tagit orimligt lång tid för vissa deltagare, och då kanske också varit en god övning. Att ha bara en dags praktik i veckan skulle kunna vara för fysiskt krävande för deltagarna om de inte är vana vid kroppsarbete på heltid. I så fall skulle effektiviteten i både lärande och själva uppgiften sjunka till en lägre nivå. Min erfarenhet efter två omgångar med deltagare i Tolgmodellen är att deltagarna inte skulle klara att arbeta en hel dag med de utvalda sysslorna på grund av sin fysiska form och hälsa. Min slutsats blir därför att två eftermiddagar i veckan varit ett bra upplägg i detta fall. I andra situationer och i andra eventuella projekt skulle möjligtvis tidsschemat kunna förändras i samråd med deltagare och andra aktörer.

 

Deltagare, erfarenhet och vilja
Undantagslöst så kommer ett projekt som detta att ha deltagare med olika erfarenhetsnivå och med kulturella- hantverksmässiga- och normmässiga olikheter. Det kräver flexibilitet av dig som handledare. Generellt så anser jag att det är viktigt att du som handledare försöker se och hitta vad deltagarna finner sig bekväma med, vilka situationer som blir jobbiga, vilka uppgifter de kan klara och inte, vad som de känner inspirerande och vad de vill få ut av deltagandet. Kan man få deltagarna att vara bekväma i situationen och känna lust inför uppgifterna så har man förebyggt både konflikter och dåligt genomförda moment.

Du som handledare har också som uppgift att ge dem ett arbetsmoment som passar deras nivå av erfarenhet och förmåga. Vi kan jämföra med att istället ta in en praktikant från gymnasiet som går på lantbrukslinje eller liknande: Det kommer vara lättare att förstå varandra språkligt och man kan då ge länge instruktioner än vad som är möjligt ifall det finns uppenbara språkliga skillnader samt frågetecken kring hur mycket praktikanterna förstår. En gymnasiestuderande elev har också minst fått en första inblick i lantbruksbranschen. Kanske har hen även redan praktisk erfarenhet av odling och djur samt körkort för både traktor och bil. Dessa förutsättningar ger helt andra möjligheter för att kunna ge praktikanten mer avancerade uppgifter på arbetsplatsen samt förutsättningar att arbeta enskilt. Den här typen av praktik är oftast utan ekonomisk ersättning till praktikplatsen och handledaren, vilket på ett vis blir befogat av att verksamheten faktiskt kan dra nytta av praktikanten.

Att jag som handledare fått ekonomisk ersättning under detta projekt var ett kriterium för att kunna ta emot praktikanter då de inte på samma sätt kan arbeta självständigt och med mer avancerade uppgifter. Planering och förberedelse blir också större i ett projekt som detta då momenten behöver anpassas till deltagarna samt att man vill förbereda uppgifterna för att underlätta under själva utförandet. Annars kan mycket tid gå till spillo bara i att komma igång med deltagare som ska utföra ett moment för allra första gången. En annan punkt som också behöver mer omtanke när man har praktikanter utan erfarenhet eller kunskap om lantbruk är säkerheten. Man får i princip tänka att det är barn man har hand om, vilket man egentlig alltid ska utgå ifrån då det i grunden är en farlig arbetsplats där man inte kan vara försiktig nog.

 

Resultat och utfall
Resultatet ur mitt perspektiv var lyckat i flera avseenden. Framförallt tycker jag att jag kunde se en positiv utveckling i deltagarnas vilja att utföra de olika uppgifter, samt praktiska framsteg i deras färdigheter. I stort sett alla momenten var helt nya för deltagarna och bara att ha sett och deltagit i dessa har gett dem en större erfarenhet och förståelse för svenskt lantbruk, praktiska arbetsplatser och landsbygden i stort. För mig har praktiken gett mig viktig erfarenhet kring att jobba med och för människor som inte behärskar det svenska språket och inte är vana vid en arbetsplats av detta slaget. Det har också gett mig glädjen i att vara delaktig i dessa människors utveckling och första kontakt med landsbygden och bondeyrket.

Ur ett praktiskt perspektiv på min firma har praktikperioden lett till att jag tagit tag i moment i verksamheten som annars lätt hamnar i skymundan och som man skjuter på framtiden, då de kan vara svåra, tråkiga och tidskrävande att göra ensam. En annan positiv effekt är att man synar sin verksamhet när man ska planera den här typen av praktik. När man kollar vilka komponenter som finns i verksamheten för att kunna ge deltagarna en beskrivning av varför vissa saker ska utföras och hur, så granskar man sig själv och uppdaterar sig – vilket kan vara uppfriskande.

 

Önskan till en annan omgång
Det stora orosmomentet i praktiken tycker jag varit deltagarnas hälsa samt relevansen i att de deltar i en praktik på en arbetsplats som denna där det snabbt blev uppenbart att de har en lång väg till att få ett jobb i yrket. Deltagarnas fysiska hälsa/tillstånd var från start inte egentligen i den nivå som krävs för att klara av ett arbete på en arbetsplats som min. Men, eftersom att detta var en praktik, var det full möjligt att anpassa uppgifterna efter deltagarnas förmåga. För mig som företagare hade det varit önskvärt att deltagarna var närmare att faktiskt vara anställningsbara i branschen. Hade jag varit praktikant så hade känt att jag fick ut mer av praktiken om jag kände att praktikplatsen var ett realistiskt sysselsättningsalternativ för mig.

 

Slutlig kommentar
Skulle jag då rekommendera någon annan att delta som praktikhandledare och som praktikplats i ett projekt som detta? JA absolut, det har varit mycket givande att träffa och handleda dessa människor, att hjälpa dem på traven in i sitt nya arbetsliv samt utbyta erfarenheter och upplevelser med dem samt skoja och skratta i det vardagliga. Det har även varit trevlig att delta i arbetslaget med andra handledare och projektledare.